Så vänder du situationen när barnet vägrar pottan

Även om du och ditt barn påbörjar potträningen med glatt humör och de bästa intentioner, kan det hända att barnet plötsligt inte vill längre.

Vägrar sitta. Vägrar samarbeta. Vägrar ens gå i närheten av pottan.

Situationen känns ofta helt omöjlig att ta sig ur.

Det finns tre vanliga anledningar som triggar det här beteendet hos barnet.

Anledning #1. För mycket påminnelser och tjat

För mycket påminnelser och tjat är utan tvekan den största orsaken till att barnet vägrar pottan.

Och det är ju egentligen förståeligt hur det kan bli så.

Som förälder vill man hjälpa barnet att lyckas, och samtidigt slippa hantera olyckor med allt vad det innebär.

Ofta börjar problemet med att sluta med blöja redan här.

Vi frågar barnet lite för ofta – ”behöver du kissa?”

Eller så ber vi barnet att gå till pottan ”och försöka” för att se om det kommer något.

Du menar bara väl. Men tjat, prat och påminnelser om pottan leder snabbt till att barnet tröttnar och inte vill längre.

Och vips är pottvägran igång. Det kan gå snabbt.

Hur tar man sig vidare när man väl hamnat i den här situationen?

Det absolut viktigaste är att backa, d.v.s. att sluta påminna, sluta fråga om barnet är kissnödig, och att sluta övervaka som en hök.

Det är jätteviktigt.

Anta ett mer neutralt förhållningssätt till hela grejen, och agera som om du inte bryr dig så mycket om det här med pottan längre.

Låt det bli kiss på golvet eller i byxorna och ge ditt barn möjligheten att lära sig av det som sker. Det är en nödvändig del av processen.

Det är bättre att städa upp efter en extra olycka än att ha ett barn som vägrar.

Att ändra sitt eget beteende på det här sättet brukar kunna lösa situationen rätt snabbt.

Anledning #2. Behov av att styra själv – men ges inte chansen

När barnet lär sig något nytt, t.ex. att gå på pottan, är det viktigt att hen känner glädje och stolthet i att klara av det själv.

Detta är barnets drivkraft.

Men om du som förälder hela tiden styr, t.ex. genom att bestämma när barnet ska gå på pottan, så tar du ifrån barnet den glädjen, och därmed också motivationen.

Om du någonsin har haft en dålig chef så vet du vad vi talar om. Man tappar snabbt lusten till allt.

Barn som pottränar har ett stort behov av att känna sig delaktiga och ha kontroll över processen själva.

De behöver känna att ”det här är min grej och jag kan fixa det här själv”.

Som förälder måste man släppa på kontrollen och låta barnet ta plats.

Det är såklart inte lätt, eftersom du vet att ditt barn inte bemästrar det här till 100% ännu, eller ens till 50%.

Då är det lätt att tänka: Det är bäst att jag styr och sköter det här.

Men det är inte en taktik som brukar gå hem, tvärtom.

Vad kan du göra istället?

Här handlar det också om att ta ett kliv bakåt och låta barnet ta kontrollen.

Utöver det rekommenderar vi att du börjar med att be ditt barn om ursäkt.

Ja faktiskt, detta är oerhört kraftfullt.

Bild: @lindaalm1

Genom att be om ursäkt visar du empati och ditt barn förstår att även vuxna kan göra misstag.

En ursäkt stryker ett streck över det som varit och ni kan börja om.

Du kan t.ex. säga:

”Jag är ledsen att jag har tjatat på dig om pottan och bett dig gå och kissa så ofta. Det var fel av mig och jag förstår att du vill klara det här själv. Från och med nu är det du som bestämmer när det är dags, pottan står där borta i hörnet.”

Ha sen is i magen och se vad som händer. Fortsätt med ditt och övervaka inte.

Därmed ger du barnet chansen att fatta rätt beslut själv, utan att du är inblandad.

När du låter ditt barn pröva sig fram, och sen visa upp för dig vad det lärt sig, kommer stoltheten att lysa i ögonen och motivationen återställas.

Anledning #3. Behov av att bli lämnad ifred

De flesta av oss vuxna tycker om att få göra våra behov ifred inne på toaletten, eller hur?

Samma behov finns även hos många barn, redan tidigt i livet.

Och när vi ber barnet att plötsligt kissa och bajsa i en potta, kan det därför kännas alldeles för publikt och exponerat att göra det.

Barnet är ju van vid att göra det ”ifred” i blöjan sedan lång tid tillbaka.

Bild: @christiansen1982

En vanlig reaktion på detta är att barnet vägrar pottan och istället går undan och gömmer sig för att kissa och bajsa.

Exempelvis under ett bord, bakom en gardin eller i ett annat rum är typiskt.

Pottvägran kan alltså vara ditt barns sätt att säga ”jag behöver få vara ifred, jag tycker inte om att kissa och bajsa öppet inför andra”.

Detta gäller även inför dig som är barnets mamma eller pappa.

Behovet av att bli lämnad ifred är många gånger starkare med bajs, varför det ofta går bra att kissa på pottan men absolut inte att bajsa i den.

Hur kan jag hjälpa mitt barn?

Om du upplever att barnet vill vara ifred när det är dags, så är det första du bör göra att ställa pottan mer avskilt.

Och om problemet främst gäller bajs, kan det också vara en fördel att ha en särskild bajspotta som ni tillsammans ställer på en lämplig plats.

Vid den här typen av pottvägran är det också viktigt att aldrig stå kvar och iaktta ditt barn när det väl satt sig på pottan. Vänd ryggen till, gå därifrån genom att ”glömma något” i rummet intill, eller låtsas leta efter något i ett skåp.

Att respektera det här behovet ger barnet möjligheten att kunna acceptera pottan på sina villkor.

——
Vi hoppas du uppskattade artikeln, och om du tror att fler föräldrar skulle ha nytta av att känna till de tre vanligaste orsakerna och lösningarna på pottvägran så dela gärna 🙂 Tack!

/Sofia och Michael på Blöjfri.se

Andra har också läst: