Många familjer som pottränar stöter på något typ av problem på vägen och upplever att de inte kommer vidare. Det kan t.ex. vara att barnet är rädd för pottan, inte vill sitta på den, vägrar använda den eller inte vill bajsa i den. I den här artikeln beskriver vi vanliga orsaker som kan ligga bakom en låsning och hur du kan hjälpa ditt barn komma vidare.
Artikeln är ett extra stöd till dig som köpt
För mycket tjat och påminnelser
För mycket tjat och påminnelser om pottan är utan tvekan en av de största orsakerna till problem under potträningen. Helt enkelt för att det så ofta leder till att barnet tröttnar och inte vill längre. Ofta är vi föräldrar så rädda för att det ska bli en “olycka” med kiss på golvet eller i byxorna, och vi gör allt för att försöka undvika detta. Och det är här som problemet börjar. Det är så lätt hänt att man frågar barnet lite för ofta – “behöver du kissa?” Eller att man ber barnet gå till pottan för att se om något kommer stup i kvarten. Rätt snabbt tröttnar barnet på det här, och vill inte längre. Barnet börjar vägra pottan och plötsligt står man där handfallen och vet inte vad man kan göra. Pottvägran är faktiskt den största anledningen till att föräldrar ger upp potträningen.
För att vända problemet, sluta med allt prat och påminnelser om pottan. Anta attityden att detta inte är så viktigt för dig längre, då blir det inte så laddat och barnet får en chans att hitta sin motivation igen. Bara att backa i attityd på det här sättet kan göra jättestor skillnad, dessutom snabbt. Ju mer ”laid back” du kan vara i din attityd och ditt kroppsspråk desto bättre.
För mycket direktiv utan att släppa in barnet
En annan vanlig orsak till att barnet inte vill använda pottan är att man som förälder styr för mycket. Det är jätteviktigt att låta barnet känna att det är delaktigt och har kontroll över processen själv, inte bara bli tillsagt vad det ska göra hela tiden. Barnet behöver känna att det här är “min grej” och jag kan fixa det här själv. Som förälder måste man släppa på kontrollen och låta barnet ta plats. Detta kan vara jättesvårt eftersom du vet att ditt barn inte alls är helt torr ännu, och inte alls har förmåga att säga till varje gång det behöver kissa. Då är det lätt att tänka att det bästa du kan göra är att påminna och rutinpotta. Men detta leder som vi skrivit om ovan alltför ofta till vägran och en pågående maktkamp.
Man måste släppa in barnet om man vill att barnet ska samarbeta. Din roll i potträningen är först att vara där hela tiden för att hjälpa barnet att förstå. Sen är du där mer som ett stöd när barnet gör egna försök. Så även om du behöver hålla koll på barnet, försök att göra detta på ett naturligt sätt och backa när du känner att ditt barn behöver det. Leta efter signaler som indikerar nödighet och undvik tjat och för mycket information. När du låter ditt barn pröva sig fram och sen visa upp vad det lärt sig, utan att du tjatar eller övervakar, så kommer stoltheten att lysa i ögonen. Tänk så här; det är bättre att torka upp kiss från golvet några extra gånger än att få ett barn som vägrar pottan. Eller hur?
Utöver detta rekommenderar vi att du börjar med att be ditt barn om ursäkt. Ja faktiskt, detta är oerhört kraftfullt. Genom att be om ursäkt visar du empati och ditt barn förstår att även vuxna kan göra misstag. En ursäkt stryker ett streck över det som varit och ni kan börja om.
Du kan t.ex. säga:
”Jag är ledsen att jag har tjatat på dig om pottan och bett dig gå och kissa så ofta. Det var fel av mig och jag förstår att du vill klara det här själv. Från och med nu är det du som bestämmer när det är dags, pottan står där borta i hörnet.”
Ha sen is i magen och se vad som händer. Fortsätt med ditt och övervaka inte. Därmed ger du barnet chansen att fatta rätt beslut själv, utan att du är inblandad.
Barnet vill inte kissa och bajsa öppet inför andra
De flesta av oss vuxna tycker om att få göra våra behov ifred inne på toaletten, eller hur? Samma behov finns även hos många barn redan tidigt i livet. När vi då ber barnet att plötsligt kissa och bajsa i en potta kan det därför kännas alldeles för publikt och exponerat att göra det. Barnet är ju van vid att göra det ”ifred” i blöjan sedan lång tid tillbaka.
En vanlig reaktion på detta är att barnet vägrar pottan och istället går undan och gömmer sig för att kissa och bajsa. Exempelvis under ett bord, bakom en gardin eller i ett annat rum. ”Olyckor” eller pottvägran kan alltså vara ditt barns sätt att säga ”jag behöver få vara ifred, jag tycker inte om att kissa och bajsa öppet inför andra”. Detta gäller många gånger även inför dig som är barnets mamma eller pappa.
Behovet av att bli lämnad ifred är många gånger starkare med bajs, varför det ofta går bra att kissa på pottan men absolut inte att bajsa i den.
Om du upplever att barnet vill vara ifred när det är dags, så är det första du bör göra att ställa pottan mer avskilt. Om problemet främst gäller bajs kan det också vara en fördel att ha en särskild bajspotta som ni tillsammans ställer på en lämplig plats.
Det är också viktigt att aldrig stå kvar och iaktta ditt barn när det väl satt sig på pottan. Vänd ryggen till, gå därifrån genom att ”glömma något” i rummet intill, eller låtsas leta efter något i ett skåp.
Att respektera det här behovet ger barnet möjligheten att kunna acceptera pottan på sina villkor.
Rutinpottningar
En annan vanlig orsak till problem är rutinpottningar. Att rutinpotta innebär att barnet får sitta på pottan på rutin, t.ex. en gång på morgonen och en gång på kvällen, för att se om något kommer. Detta är ett mycket vanligt tillvägagångssätt för potträning idag.
Problemet med detta är att barnet får sitta på pottan för att “försöka” få ut lite kiss. Istället för att sitta på pottan när de faktiskt har behovet att kissa eller bajsa. Många gånger kanske barnet inte alls behöver kissa, eller ens vet hur man gör det på begäran (jättevanligt i början). Då måste barnet sitta på pottan utan att kunna göra ifrån sig. Att sitta still i 5 minuter utan att egentligen förstå varför, är en evighet för ett litet barn. Självklart tröttnar barnet och börjar protestera. Pottan blir därmed en plats där man har tråkigt och måste sitta still, det vill inget barn. Detta kan också resultera i en maktkamp som bara fortsätter. Att sluta med blöja i en pågående maktkamp om pottan blir nästintill omöjligt.
Grundproblemet (som bl.a. orsakas av rutinpottningar), är att barnet helt enkelt inte har förstått. Ofta så tar vi föräldrar för givet att barnet har förstått varför de ska sitta på pottan, och att de förstår vad de förväntas göra där. Men många gånger förstår inte barnet detta alls. Även om det suttit på pottan många gånger och t.o.m. kissat eller bajsat på den.
Nyckeln till att barnet ska förstå börjar nämligen inte med att sätta barnet på pottan. Det börjar med barnets kroppssignaler. Barnet måste få upptäcka hur det känns i kroppen när det kommer kiss eller bajs, och att lära sig att associera dessa känslor med att ta sig till pottan. Först då kommer barnet att förstå varför man ska sitta på pottan.
Barnet inser att genom att lyssna på kroppen så kan man “lägga” sitt kiss eller bajs i pottan, istället för att det blir blött i byxorna eller på golvet. Detta är en stor upptäckt för ett litet barn som ofta blir en drivkraft till att vilja använda pottan och sluta med blöja.
Barnet inser att det vill och kan och detta stärker självförtroendet. Nyckeln till att få barnet med sig är alltså att hjälpa barnet att förstå från grunden.
Men hur gör man då för att hjälpa dem upptäcka sina signaler och associera dessa med pottan? Det beskriver vi utförligt i boken “Potträning på 3 dagar”, som du kan läsa mer om här.
Pottan är obekant och känns otrygg
Många barn vill inte sitta på pottan, än mindre kissa eller bajsa i den. Detta gör att det kan kännas svårt att komma igång med potträningen. Då måste vi komma ihåg att processen att bli blöjfri innebär en stor förändring för barnet. Att barnet säger nej och inte vill handlar troligtvis om att situationen känns osäker. Pottan är en ny plats att kissa och bajsa på, och det kräver lite arbete för att det ska kännas tryggt.
Det är vanligt att man får rådet att sätta fram pottan så att barnet kan bekanta sig med den. Men detta brukar inte leda någon vart och pottan blir snabbt en leksak som används till annat. Vi rekommenderar istället att du hjälper ditt barn förstå idén med pottan, och visar att andra barn använder den att kissa och bajsa i. Ett jättebra sätt att göra detta är att läsa böcker för ditt barn om att gå på pottan. Bra pedagogiska boktips är och . Ni kan också titta på bilder på andra barn som sitter på pottan. Gör ett snabbt sök på nätet så hittar du massor. Detta hjälper ditt barn att identifiera sig med barnen på bilderna och vilja göra likadant.
Du kan också hjälpa ditt barn genom att föreslå att ni kan undersöka pottan tillsammans, säg t.ex. “Kom så tar vi reda på vad det här är för en grej”. Ta upp pottan, vänd på den, beskriv den för ditt barn, banka lite på den för att visa att den är gjord av plast. Be ditt barn känna på den, prova att lyfta den. Testa att hälla lite vatten i pottan och låt ditt barn öva på att hälla ut det i toaletten. På det här sättet involverar du ditt barn att aktivt bekanta sig med pottan, vilket kan öka förtroendet för den.
Ett annat tips kan vara att dekorera pottan med klistermärken i något tema som ditt barn gillar. Här är en bild från en familj som lyckats bra med den idén.
Blöjan har blivit en vana och trygghet
Ett barn som inte vill sluta med blöja kan ha med vana och trygghet att göra. Ju längre ett barn använder blöja desto mer av en inarbetad vana blir det, och samtidigt en stark trygghetskänsla. Blöjan blir lite som en del av barnet eftersom den alltid är på. En del barn (ofta lite äldre) tycker att det är väldigt obehagligt att gå utan.
När man då som förälder vill ta initiativet till pottan kan man mötas av mycket starka protester och vägran. Det är lätt att tro att barnet då är rädd för pottan, eller “inte redo”. Men ofta är det just känslan av att vara blöjfri utan tryggheten av en blöja kring rumpan som är orsaken. Att då fortsätta låta barnet gå i blöjor och vänta på att detta ska gå över kan ta lång tid.
Om du tror att detta kan vara en möjlig orsak i ert fall så rekommenderar vi att du försöker hjälpa barnet att arbeta sig igenom rädslan istället. Lugn repetition i lagom doser kan göra underverk för att hjälpa barn att sänka sin rädsla för något. Att införa en blöjfri stund varje dag är en bra början. Gör gärna någon aktivitet som barnet älskar under den stunden, t.ex. sätt på någon bra musik och dansa en stund tillsammans. När känslan av att gå naken är mer inarbetad och inte längre upplevs som obehaglig kan ni ta tag i potträningen igen.
En pusselbit fattas
Ibland kommer man helt enkelt inte vidare i potträningen hur mycket man än kämpar och stöttar. Barnet kanske kissar eller bajsar i byxan flera gånger varje dag och man förstår inte varför det sker eller hur man kan hjälpa sitt barn. Ofta beror detta på att det är någon pusselbit på vägen som fattas. Barnet har kanske inte greppat alla stegen i rätt ordning ännu, och vet inte själv hur det ska göra för att få rätt på sekvensen.
Det bästa man kan göra i det här läget är att backa tillbaka och repetera från början under någon dag eller två. För dig som följer metoden Potträning på 3 dagar så börjar ni om i fas 1 och följer sen stegen i takt med att du ser att barnet behärskar dem. Detta har hjälpt många många familjer att komma på rätt spår igen.
Oupptäckt långvarig förstoppning
Barn som har svårt att bli helt torra och ofta kissar på sig (både på dagen och på natten) kan ha en långvarig oupptäckt förstoppning som bakomliggande orsak. Hos ett förstoppat barn kan en hård klump av avföring byggas upp inne i tarmen som inte kommer ut. Klumpen kan trycka mot urinblåsan och skapa plötsliga behov att tömma blåsan, vilket resulterar i att barnet kissar på sig.
Även om barnet bajsar varje dag kan en sådan klump finnas inne i tarmen. Annat mjukare bajs passerar förbi klumpen och kommer ut, därför kan en sådan problematik gå oupptäckt under lång tid. Eftersom förstoppning hos småbarn är ett ökande problem idag kan detta vara aktuellt att fundera över i många fall. Man får då vända sig till en barnläkare som gör en utredning.
Här hittar du artikeln med tips och råd för att bajsa på pottan